Flyg iväg

Det vore skönt om jag kunde ta mig ut ur mitt huvud någon gång,
för ibland blir jag så jävla trött på mig själv.

Festivalsommar

Hultsfredsfestivalen.
Är det verkligen dit man måste släpa sig för att få dricka lite öl på ett oansvarigt sätt, svettas mer än man trodde var möjligt och inse att den relativt fina fasad av ett utseende man byggt upp bara är en stor bluff? Är det verkligen det? Och framför allt lyder väl frågan, är det dit man måste åka för att få se Annika Norlin sjunga arslet av en solnedgång? Och framför ännu mer allt är frågan varför jag romantiserar över denna skitfestival. Var det kanske helt enkelt för länge sen jag var där för att jag riktigt ska minnas den misär som Hultan faktiskt mer än nåt annat är?
Jag vet inte. Men det lockar tamejtusan.
Vad säger du Hultsfred, en sista svängom innan jag blir för gammal för dig?

Cdon predikar

Min annars så tomma brevlåda fylldes idag av ett fint brunt paket. Självklart var det inte ett opåkallat paket som låg där denna morgon, men likväl ett paket. Cdon hade sent omsider skickat musik till mig och alla vet ju vilken fin känsla det är att riva upp ett vadderat kuvert och veta att innehållet inte kommer göra en besviken. Jag ivrade därför med ett leende på läpparna.
Den här gången hade dock cdon bestämt sig för att mitt egna val av skiva inte var gott nog. Istället för Laakso fann jag i mitt efterlängtade paket "String music from Mali".
Det är väl bara att tacka och ta emot antar jag. Nog för att finnar kan vara exotiska på sitt sätt, men det krävs mer än lite sketen mellanstadiegeografi för att på en gång lokalisera Mali. Vad är egentligen blekfeta nordbor mot den lidelsefulla, solbrända mannen som med cigarett i munnen pryder det senaste tillskottet i min skivsamling? Inget, är jag beredd att svara. Tack cdon för att ni vidgar mina vyer. Tack.