Studiepanikproblematik

Allt detta opluggande som jag så ofta ägnar mig åt håller på att dra ner mig i ett svart hål. Det är en oaktivitet som ändå är en aktivitet eftersom den hindrar mig från att göra allt annat i världen. Jag sitter på mitt rum och planerar att öppna böckerna fem minuter fram i tiden. Om och om igen. Aldrig öppnar jag böckerna, men jag är fast i ett opluggarlimbo som tvingar mig att planera och planera utan att nå mitt mål. En solig dag som denna skulle jag mycket hellre gå ut på en promenad eller upptäcka något av Uppsalas caféer, men jag är fast i mitt eget samvetes grymma lek med min kropp. Hjälp mig någon.