Nu har jag bott in mig i mitt rum. Det börjar mer och mer likna ett hem, kläderna har flyttats från prydliga högar i garderoben till lite mindre prydliga högar på golvet. Mattan har fått chipssmuledekorationer och pizzafläckar, tv:n har en behaglig yta av damm på sig och mina hårstrån har hittat sin vanliga plats på huvudkudden i sängen.
Men här kommer ingen mamma in och suckar över smutsen, och ingen pappa drar skämt om min soptipp till rum. När jag för första gången städade, fem veckor efter inflytten, så var det på eget initiativ och ingen kom in och sade att det blev fint efteråt.
Jag hoppas för guds skull inte att jag håller på att bli vuxen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar