Den här tisdagen gick jag ut för att lukta på våren. Och den luktade helt fantastiskt.
Inte kunde jag ana att bara två timmar från vårgråa Dalarna finns såhär års ljusrosa blommor som får hjärtan i flickebröst att skutta högre än åt vilken spenslig post-tonårspojke som helst.
Och det luktar äpplen och minnen och kärlek.
Om man blundar kan man nästan tro att man står i blommig klänning utanför Slättaskolan och håller en svettig blomsterkrans i handen medan man väntar på att fiolerna ska börja spela. Men om man inte blundar så kan man också se att det kanske är bättre än så. Till och med.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
åh, vad sött. Jag ser dig och Britta på slättaskolans skolgård, i fina sommarklänningar. Vad små ni måste varit!
Våren luktar upptinad hundbajs, ruttnat gräs och torrt cykelgångsgrus. Säger Mr "hej vilken fin bild av våren den måste vi genast racka ner på och komma med surpräktiga spykommentarer"!
Skicka en kommentar