Sociolingvistik, förnedringsmetodik och författarromantik

Folkes livs är en fin butik. Förutom det smarta tricket att lägga Sveriges dyraste mataffär i det område där Sveriges fattigaste (studenterna) bor finns andra finesser med denna butik. En av dessa är de ihärdiga telefonkortsförsäljarna som står vid ingången och attackerar folk som inte ser nog häftiga ut att våga säga nej.
Idag provade den oproportionerligt långlemmade ungpojken med flyghårsfrisyren en ny teknik:

- Ringer du med Comviq idag?
- Nej
- Vad ringer du med då?
- Halebop
- Jaha, varför gör du det? Är det för att du bor i Norrland?

Så nu är man alltså inte tillräckligt bonnig bara genom dalmålet och folkdräkten(som jag bär dagligen, ja). Nu är tydligen min mobiloperatör lantlig också. Tänk vad de hittar på, rikssvennarna.

För övrigt är jag lite smånöjd med dagen ändå. Jag står upp för norrlänningarna, jag bakar bröd och jag får läsa Jonas Hassen Khemiri som kurslittertur. Han får mig att vilja skriva böcker. Och då inte bara för att få mingla med honom på förlagsfester (även om det skulle vara värt det bara av den anledningen).

Nu ska jag drömma om Jonas, framtida storverk och norrländska telefonoperatörer medan jag bakar ut min jäsdeg.
Tjing.