Ångest är min arvedel.
Här sitter jag i mitt vitlöksstinkande studentrum och våndas över livet.
Vad gör jag när friheten är lagd i min hand?
Jag blir livrädd och kastar den bakom ryggen och tar min flykt till den enda plats jag känner till. Skolan.
Och som ett resultat av det sitter jag nu här ännu en gång och känner ångesten tynga mina axlar på grund av framtida uppsatser och ansträngningar. JAG VILL INTE.
Men vad vill jag då? Jävla skit.
En kopp te för den goda mänskligheten, en bulle för min skenhelighet. Skål.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh, du bloggar! Min lycka är gjord. Jag har börjat ge upp hjärtans fröjd, kanske blir det lättare till våren? Vet inte. Köp en chiliplanta istället vettja. Ska det va ska det fan va liksom. Annars ska vi göra vårt bästa med att stå för kryddningen kvinna! (Jag kan t.ex. försöka tänka ut några nya samtalsämnen)
P.S Tobias Tärning fanns i mina tankar när jag skrev det, ja. Och han finns ständigt i Fredriks huvud tror jag.
P.S igen. Vem är Pärra L?
Men det är inte lika roligt att odla något som inte heter hjärtans fröjd...men chili är ju förvisso kryddigt.
(haha, snällt! de gamla duger bra också vet du..men det vore fint. )
P.S igen, Pär Lagerqvist?
Skicka en kommentar