Gäsp

Ni vet när man går på gatan och möter någon som är ungefär i samma ålder, kanske lite häftigare än en själv, och man blir lite nervös för man vet inte riktigt var man ska titta? Jag har kommit på att mitt sätt att hantera den nervositeten är att gäspa. Min kropp gör det automatiskt. Jag känner nervositeten komma krypande och plötsligt kan jag inte riktigt kontrollera läpparna. De tänjer ut sig,tungan trycker sig mot undergommen och mina ögon kniper ihop sig i kisposition. Problemet är bara att jag vid dessa tillfällen sällan faktiskt är i behov av att gäspa så för den jag möter måste detta se ut som en kamp för att få in överflödig luft i lungorna medan ansiktet vrider sig i spasmer. Ja väl. Så nu vet ni när ni möter mig; om jag gäspar tycker jag att ni är häftiga och gör mig nervös.

Och när jag ändå är i farten; varför har ingen talat om för mig att Regina Spektor släppt en ny skiva i mars? Hutlöst.

Sång?

En blogg om vin kvinnor och disco.
Så står det faktiskt, och samtidigt som jag läser dessa vackra ord inser jag att det inte riktigt stämmer. Kvinnor har det bloggats en del om och det är jag mycket nöjd med, men vin och disco har fått stå tillbaka. Men frukta icke kamrater! Förändringens vind har börjat blåsa.

Vinets uteblivande från bloggen kan ha att göra med att jag för tillfället är inne i en ölinvänjningsperiod. Jag jobbar på min maskulina sida (framsteg kan läsas om i inlägget under. I övrigt kan jag numer både byta proppar och koppla in en digitalbox, men det är en annan historia). I varje fall kan jag i vinets namn, eftersom det trots allt var denna dryck det skulle handla om, berätta att jag på tisdag faktiskt på lagligt vis får köpa mig en flarra om jag skulle vara sugen. Jag bjuder, kommer ni?

Disco är ett mycket bra ämne, och jag kunde inte varit mer nöjd med ett annat tema för bloggen. Kanske framför allt eftersom detta ämne innefattar den störste kändis man kan få syn på i min hemstad. DISCO-KJELLE! På tok för länge sen jag såg till honom eller ens pratade om honom. Kanske har jag tur nu till helgen då jag vänder hemåt för ägg- och fjäderfirande. Om jag ser honom så lovar jag att skriva om det.

Mycket mer finns att säga om dessa intressanta ämnen förstås, men nu har jag stillat mitt samvete för denna gång.

Söndag i studentstaden

Stordåd, mina vänner!

Två saker har fått Britta att idag utbrista: "Det är så vackert!"
Det första var inte lika macho som det andra men ack väl värt kommentaren. Godis för 5.90 inom gångavstånd från både mitt och Brittas hem är ändå fint.

Nu till dagens bedrift. Jag och min kriminella medhjälpare Westerberg tog med oss en bultsax och klippte loss en näst intill förlorad cykel (väldigt lagligt även om det troligtvis såg otroligt kriminellt ut). Jag och cyklar har någon slags förbannelse vilande över oss, men nu har det senaste problemet i raden löst sig. Efter utfört arbete spontankramades vi och det andra "det är så vackert!" för dagen utbrasts.

Rediga kvinnor är vad vi är. Inget kan stoppa oss. Inte ens en avvriden cykelnyckel i ett grovt kabellås. För övrigt känner jag att en ny värld har öppnat sig för mig sen jag blev bultsaxinnehavare. Om någon behöver hjälp med något olagligt uppdrag så finns jag här.

Associationsleken

Man måste blogga i en sjuhelvetes takt om man ska hålla jämna steg med bröderna Schulman. Man måste till och med läsa i en sjuhelvetes takt om man ska hålla jämna steg med de hatade bröderna. Med anledning av detta skriver jag inte detta inlägg, även om man skulle kunna tro det.

Vi skulle repa idag men det var vatten över hela golvet. Häpp, sa vi och köpte glass istället. Om min mamma visste hur mycket glass jag äter skulle hon inte oroa sig så mycket som hon gör över att jag äter för lite fett. Fett är det bästa jag vet. Gärna så rent fett som möjligt. Helst smör.

I och med att detta är mitt andra inlägg för dagen skulle man kunna tro att jag faktiskt hade nåt att säga. Det har jag inte.
Jag har saker att sjunga däremot men de VILL INTE KOMMA UT. Jag blir snart galen. Jävla inkompetenta musiker tänker jag om mig själv när jag sitter där med gitarren i famnen och för tusende gången den här månaden försöker klämma fram det som så gärna vill ut. Men utan bra komp blir sällan melodierna bra heller.

Jag önskar också att jag fick säga fuck you till någon som verkligen förtjänar det. Högt och klart.

Tack för detta osammanhängande dravel. Nu ska jag dejta min säng.

Jag har väntat länge

Någon dag är jag din jattrofé som du övergav.

Håkans video till För en lång lång tid går idag att hitta på aftonbladets hemsida. Och jag älskar låten mer och mer för varje gång jag hör den. Det är så ljuvligt deprimerande att höra hans texter. Han vet precis vad jag vill ha och ger mig det utan att begära nåt tillbaka. Egentligen är de bästa förhållanden man kan ha dem man har med en kär musikartist. Tack Håkan.

Istället för att springa upp och ner i trapphuset för att försöka få tag på en ledig tvättmaskin ska jag nu sätta mig på sängkanten och sitrrande upp i taket vänta på att den 26e mars ska komma, och så även Håkans skiva i min brevlåda.

Vintern rasat

Det är ett konstigt ljus i Uppsala idag. Som att det är en gråblå halvtrasparent extrahimmel fastklistrad på den riktiga och som att solen finns bakom både extrahimlen och den ordinarie himlen. Eller så orkade solen helt enkelt inte riktigt ända fram idag, det är ju trots allt bara en vanlig sketen tisdag.

Tisdag kan vara veckans onödigaste dag tänkte jag när jag promenerade från stationen där jag lämnat av min vän. Men en tisdag i Uppsala är trots allt bättre än den tisdag som väntar min vän i Falun. För på marstisdagar i Falun ligger fortfarande grågulpinkad snö i diken och på marstisdagar i Falun kan man inte bara springa över till sina bästa vänner och bli pillad i håret eller bara sitta på en stol vid fönstret för att ljuset hos ens bästa vänner är mycket, mycket trevligare än i ens eget rum.

Och jag bara önskar att allt det jag har i huvudet kunda spys ut på pianot som en redig fredagsfylla.

Sol och vår(are) till mig och er.
Drivans blommor smälta ner och dö.