Associationsleken

Man måste blogga i en sjuhelvetes takt om man ska hålla jämna steg med bröderna Schulman. Man måste till och med läsa i en sjuhelvetes takt om man ska hålla jämna steg med de hatade bröderna. Med anledning av detta skriver jag inte detta inlägg, även om man skulle kunna tro det.

Vi skulle repa idag men det var vatten över hela golvet. Häpp, sa vi och köpte glass istället. Om min mamma visste hur mycket glass jag äter skulle hon inte oroa sig så mycket som hon gör över att jag äter för lite fett. Fett är det bästa jag vet. Gärna så rent fett som möjligt. Helst smör.

I och med att detta är mitt andra inlägg för dagen skulle man kunna tro att jag faktiskt hade nåt att säga. Det har jag inte.
Jag har saker att sjunga däremot men de VILL INTE KOMMA UT. Jag blir snart galen. Jävla inkompetenta musiker tänker jag om mig själv när jag sitter där med gitarren i famnen och för tusende gången den här månaden försöker klämma fram det som så gärna vill ut. Men utan bra komp blir sällan melodierna bra heller.

Jag önskar också att jag fick säga fuck you till någon som verkligen förtjänar det. Högt och klart.

Tack för detta osammanhängande dravel. Nu ska jag dejta min säng.