måndag 14 juli 2008
Natt
Håkan sjunger in sig i mina nerver och leder dem till ställen som de inte rört på flera månader eller år och jag går nästan under av sentimentalitet eller nostalgi. Det är få saker som gör så ont som nostalgins sting, vare sig om minnen är av godo eller ondo. Jävla Håkan, jag förstår inte hur han gör.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar