Det här eviga regnandet tar udden av allt, utom möjligtvis konversationerna som jag dagligen för med mina pensionärer på jobbet. Men det är INTE värt det.
När man var liten var det ju sol jämt. Nu har jag moln i sinnet och oro i bröstet varje sommar över både vädret och den kommande hösten. Ge mig insikt eller gudomlig makt! Jag tror att jag måste lämna landet snart innan jag blir tokig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar