Det är idag en vecka kvar till min födelsedag. Min mamma brukar ibland berätta om hur vårvädret var när hon kom hem från BB 1988. Dripp dropp från taken och solvarmt på huden mot radhusväggen i Slätta.
I år droppar mars precis som då, och det är märkligt hur lycklig man blir varje år det händer. Stockholm visar sin allra älskvärdaste sida idag och ställer nyutslagna knoppar längst fram i leden, och vårsmutsiga vägar luktar precis som de ska.
Snödropparna som glittrar i dikena har bytt skrud från iskristall till mjuka kronblad.
Solen som skiner på mig idag må kanske inte befria mig från alla vinterns bördor, men den skiner, och av en sol kan man faktiskt inte begära mer än så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
sådan naturromantiker du är min vän! vårens spröda blad och knoppar talar om en poets groende längtan efter en frodig sommar.
Skicka en kommentar