Pendla

Så har jag inlett en pendlares liv. Vi sitter på tågen, blänger ilsket på varandra och utbyter misstänksamt den enes Metro mot den andres Stockholm City.
Somliga av oss har exakt samma tider, och trots att det är flera hundra av oss som åker varje dag, lyckas vi som tydligen går på samma schema titt som tätt att hamna i samma vagn.
Det är du, man i yngre medelåldern som sitter pinsamt nära skärmen till din något omoderna laptop och klickar på tangentbordet med bara höger pekfinger.
Det är du, hardcorekille som klär dina nybilvna trettio år i en ungdomlig helsvart stil och som aldrig går utan dina hörlurar.
Och till sist så är det du, äldre dam med förvirrad blick, pälskappa och trolig peruk under den leopardmönstrade mössan som alltid stryker omkring på Pressbyrån i Märsta när tågbyten dröjer.
Vi har blivit som en liten familj. I tyst kommunikation registrerar vi varandra varje dag och jag väntar spänt på den dag vi ska börja hälsa. Jag följer utvecklingen med spänning.